I Mammas släkt var det helt Naturligt med varsel och spökerier.
Mina mostrar och mamma berättade mycket om sånt och trodde
på spöken och andar eftersom dom upplevt en hel del.
Vissa saker var skrämmande även för dem men vissa saker var en
naturlig förekomst i vardagen.
Jag tänker på den här sidan berätta lite av alla de historier som mamma och släkten
berättat för mig och även om saker jag själv upplevt som varit underliga.
Dock har jag inte själv blivit skrämd av alla spökerier, Tvärtom har dom gjort
mig mycket nyfiken och intresserad. Jag har läst många böcker och även pratat med folk som
tror sig veta mer om såna här saker.
Min son och sonson har också visat sig känsliga för det ockulta.
föreko
mst
MAMamma hörde ofta morfar komma 5 minuter innan han kom på riktigt.
"Nu hör jag att pappa kommer "sa hon. Medan mormor svarade att han kommer om 5 minuter.
Mamma sa att "jag såg honom ju vid grinden eller jag hörde honom på trappen"
Ja, sa mormor men han har varsel och meddelar innan han kommer, genom att tänka på oss.
Mamma berättade att i släkten gick en historia om en farbror till henne.
En gång för många år sen gick han ut i skogen och kom till en plats han aldrig varit på förut.
Han kände inte igen sig och visste inte var han var.
Han var borta i flera dagar men så kom han plötsligt hem och han var helt skärrad och konstig.
Han trodde att han bara varit borta några timmar.
Han berättade att han kommit in på en plats i skogen som han inte kände igen, trots att han varit i den skogen
så många gånger förr. Plötsligt hade han blivit omringad av en massa små troll liknande varelser som förde honom
in i ett berg. Där fanns det mycket skatter sa han.
Det var mycket obehagligt och han var jätterädd. Till sist lyckades han fly därifrån.
Efter den dagen var han inte sig själv mer. Han gick i sin egen värld och blev som mamma säger "tokig"
Mormor gick ofta genom skogen när hon hälsade på hos sina föräldrar.
Det var flera mil att gå men vägen hade varit dubbelt så lång om hon gått efter landsvägen och någon cykel fanns inte att köpa på den tiden.
En kväll så hann det mörkna och mormor gick vilse och visste inte var hon var.
Då plötsligt uppenbarade sig en liten lyktgubbe som gick framför henne.
Mormor var alldeles säker på att han ville visa vägen hem och följde efter honom.
Det var just vad han ville, efter att ha gått någon timme till, så var hon ute ur skogen och stod på
landsvägen som hon kände igen. Hon vände sig om för att tacka den lille figuren men då var han redan borta.
Mormor tog det här som det naturligaste i världen. Hon tyckte inte det var så underligt.
En dag blev mormor sjuk och hamnade på lasarettet. Döttrarna satt hemma hos en av dom i villan deras.
Plötsligt hördes tre knackningar på fönstret och så en Uggla som hoade.
Dom tittade på klockan och sa :"Ja nu dog mamma"
Efteråt fick dom veta att det stämde exakt
Morbror berättade en gång att när han skulle cykla hem från sitt arbete några mil hemifrån, så
passerade han ett otäckt ställe som dom kallade för Galgbacken.
Precis när han kom mitt för backen så kände han hur cykeln bromsade in mer och mer tills den stod helt still.
Morbror var inte den som var mörkrädd i vanliga fall för han låg ofta ensam ute i skogen i kolarkojor.
Han sa att det var som om någon höll i cykeln. Han hoppade av och tittade efter.
Då fick han se att ett gummiband i hans kläder hade trasslat in sig i cykelhjulet bak.
Han slet bort det så fort han kunde, sen flög han hem på Nolltid.
Så fort hade han aldrig cyklat förut och han minns inte ens hur han kom hem, allt var som bortblåst däremellan.
EEn gång när morbror sov över i en av dom där Kolarkojorna som fanns i Bergslagskogarna där han jagade
så knackade det på dörren. Utanför stod en vacker flicka och ville att han skulle komma ut ur sin koja.
"Varför" undrade morbror. Först tänkte han be henne komma in men så kom han att tänka på att det var
konstigt att en så ung vacker flicka var ensam så långt in i skogen på kvällen.
Så han sa istället "ge dig iväg" och stängde dörren.
Då hörde han ett isande skratt utanför och hela kojan skakade.
Sen var flickan försvunnen men morbror hade svårt att somna den natten för det var lite väl otäckt och han
visste inte vad som mer kunde hända.
Taxen som han alltid hade med sig och var en vänlig själ, hon skällde som en besatt och stack under
sängen och gömde sig och ylade av rädsla.
TaxenMoster och morbror hade ett sommartorp som dom inte vågade vara i om nätterna.
Det spökade förfärligt där. Det var som om någon ville ha bort dem därifrån.
Dom hörde någon som grät och dom kände isande kyla, så där blev dom inte kvar länge.
vaNNu tog dom istället över Västgötatorpet efter morbrors föräldrar som hade dött.
Men det var inte helt tyst där heller. I alla år har det spökat där och moster vågade inte sova över ensam.
Det var någon som höll till på vinden. Morbror vågade däremot sova däruppe.
En gång så skulle jag åka dit med grejer och ingen var där mer än jag.
Jag kom inte över bron fram till huset. Det var som om något skrämmande fanns på andra sidan och
motade bort mig. Jag sa "OK jag skall inte gå över bron, jag stannar här"
Sen åkte jag därifrån.
En tid senare så bodde en ung släkting ensam i torpet med sitt lilla barn. Hon berättade att det
lät som om någon drog en stol över golvet om nätterna men hon visste inte vad det var och spöken trodde hon inte på.
Jag berättade ingenting och sa till dom jag hade med mig att inte tala om att det spökade i torpet sen många år.
Jag gick upp på vinden och där fanns faktiskt några gamla stolar men för övrigt tomt och ingen kunde gå upp
dit utan att det hördes och märktes. Trappen gick upp från farstun.Sr
JJAJag frågade vilka dom var som spökade däruppe, om det var Sofia och Jonas, sen sa jag till dem att sluta, för dom fick inte
skrämma bort kvinnan som bodde där, för det var en släkting och då finns det risk för att torpet säljs och det
kommer okända människor dit och det vill ni väl inte sa jag.
Jag gick sen ner och vi åkte hem. Efter en vecka så frågade jag min släkting om hon hört mer stolsljud på vinden.
Nej sa hon, ända sen du var här så har det varit tyst och lugnt. Jag log och innan jag åkte hem så gick jag in och ropade
upp mot vinden. "Tack för att ni lyssnade på mig"
EMiFör många år sedan så dog min far. Länge efteråt så hörde jag stegen efter honom. Hur han kom in till mig
och gick och satte sig på en stol. Alltid den tiden han förr kom hem från sitt jobb.
Vid jultid det året ville jag inte fira någon jul för jag saknade honom så.
Jag hade en gran och ljus för min sons skull.
När jag släckte granen en kväll så tändes den igen. Jag släckte återigen och granen tändes.
Då drog jag ur sladden och då blev det lugnt. Sen tände jag ett stearinljus men det var som om någon
blåste ut det. Jag gjorde om det flera gånger innan det gick.
När
jag sedan skulle släcka det var det omvänt. Varje gång tändes
lågan igen tills jag sa "Sluta nu pappa"
MosterSMin gamla moster dog för inte så länge sen. Vi stod varandra väldigt nära.
Plötsligt så började en skåpdörr i matrummet på att stå öppen så fort jag kom ut där.
När det upprepades varje gång jag tittade in i matrummet så sa jag" Är det Du Annie som är här och hälsar på"
Om köksdörrarna hade varit öppna så hade jag inte reagerat lika mycket men i matrumsskåpet hade jag bara finporslinet så
den dörren öppnade jag sällan. Så det var konstigt att den var öppen stup i kvarten.
En kväll var jag ut i matrummet och då stängde jag dörren ordentligt till skåpet. Jag gick in i rummet och satte mig.
LKAKatten låg i fåtöljen. Efter en stund så skulle jag gå ut i kylen efter lite mjölk och tittade på skåpdörren. Den stod helt öppen igen.
Nu skrattade jag och sa "Nu vet jag att det är du Annie men du har det för tråkigt här. Jag mår bra nu, så du kan gå mot ljuset.
Där kan du träffa dina syskon och alla andra, det är trevligare än att vara kvar här".
Tro´t
eller ej men efter det så har inte en dörr varit öppen. Bara
under dom där två veckorna .
ÄÄnnu mer kommer senare. Jag har hälften kvar s
ssom
är minst lika spännande.ån